amerikaliv.blogg.se

Jag är så fruktansvärt slutkörd. Verkligen inte fått till sömnen alls det sista. Vi har väldigt ljust där vi sover då vi har en glasvägg (från golv till tak) precis där vår säng står och jag har alltid gillat ha mörkt när jag sover. Och senaste veckorna så har även det fina bygget intill envisats med att rikta 6 stycken strålkastare från två stora byggkranat direkt typ ovanför våra fönster så är aldrig mörkt. ( fungerar inte riktigt att blocka ut allt ljus med ögonbindel) dessutom har det varit ganska stökigt med ljud från alla barer i närheten och sen en massa utryckningfordon som låter på nätterna det sista så jag har kommit in i en ond cirkel där jag kanske sovit ca 4 timmar per natt sista 12-13 dagarna.

 

Så i går kväll var jag helt utmattad och ska erkännas inte på mitt bästa humör. Då däckar mannen kvart över nio då han kom hem sent kvällen innan efter en flygresa som tog 34 timmar då det var en massa förseningar så han var självklart rätt trött fortfarande. Han låg typ mitt i sängen på rygg och snarkade högt och ljudligt. ( var antagligen utmattad efter flygresan)Då vi hyr helt möblerat så har vi en rätt liten säng en Queen och de är ju bara 153 cm och vi är vana att sova i en king eller som i Sverige där har vi en 180 säng så det var därför inte så mycket plats kvar över till mig när jag väl skulle gå och lägga mig. Så när jag väl gått och lagt mig så kan jag omöjligt sova då han låter mycket och tar plats..Så minst sakt irriterad i mitt trötta tillstånd så går jag och lägger mig på soffan. Men hör även hans snarkningar därifrån då vi inte har några dörrar här förutom till badrummet då. ( modernt ska det visst vara, och sen är lägenheten byggd efter utsikten)Vi har väggar men de slutar typ 2 m innan de stora fönstren.Så därför hörde jag honom även klart och tydligt från soffan i vardagsrummet. Kunde verkligen inte somna där heller..

 

Och plötsligt blir jag så himla ledsen. Tror inte jag har gråtit riktigt ordentligt sedan några timmar efter min systers begravning för 1,5 år sedan. Ni vet sådan där riktig fulgråt där man bara inte kan sluta och tårarna bara forsar. Grät för att jag var så trött, för att jag trodde jag hade en vän som nog visat sig inte vara en vän. För att en del av mina vänner i Sverige " glömmer bort mig" eller ni vet när man inte har den där dagliga kontakten längre så får man inte lika naturligt höra allt först. Utan fick höra från en vän som glömt berätta en superviktig händelse i dennes liv att " oj det trodde jag du redan visste. Det vet ju alla" så ja det sved lite helt enkelt. Sen grät jag lite för att det känns som mannen lite " glömde bort min födelsedag i år" han sa väl från Sverige att vi skulle gå ut och hitta på något kul när han var tillbaka och sen har han inte nämt det mer. Jag vet löjligt av mig.

 

Men mest av allt grät jag för att den person jag mest av allt i hela världen skulle vilja ringa och prata med inte finns där. Min älskade, fina,roliga och kloka storasyster. Vi som skulle bli gamla tillsammans och få se våra framtida barnbarn växa upp. Jag grät för alla roliga saker och resor vi skulle ha gjort i framtiden tillsammans. För att vi inte fick mer tid tillsammans och för allt som kunde ha varit. 

 

Så i dag känner jag mig minst sagt utmattad, dels efter allt gråtandet och sen blev det i princip endast 1-2 timmars sömn så i dag är jag minst sagt sliten. Denna låt sammanfattar mitt mentala tillstånd rätt bra i dag.

 

https://m.youtube.com/watch?v=FGdaSDwKPG8

 

 

By the way, är det någon som jag känner eller har träffat IRL som läser bloggen?? Från början var den mer tänkt som en blogg för vänner och familj skulle kunna följa oss här borta. Men då jag aldrig fått tummen ur att berätta att den finns ( även om den faktiskt står på mitt instagram) så har jag faktiskt inte riktigt någon koll på vilka ni är som läser. Några av er fina bloggläsare känner jag så klart till men vore roligt att veta lite mer om vilka ni är som faktisk läser min lilla blogg.