Tredje gången gillt?
Jag har funderat i ett par veckor nu, ifall jag skall ta reda på könet eller inte den här gången, med de två tidigare hade jag ingen aning förräns dom kom ut, på sätt och vis kändes det helt rätt att inte veta, men å andra sidan vore det litet kul att EN gång ha tagit reda på det och veta hur det känns att veta i förtid :) Ack, jag har sån beslutsångest...
Det är äntligen försommar, allt börjar bli riktigt grönt och vackert. Jag önskar det inte vore så himla regnigt dock, tjejerna gillar INTE att vara ute i regn och dom blir så in i bängen rastlösa av att inte kunna leka utomhus.
Mitt mål för resten av den här veckan är att leta upp en lekpark som är lämplig för deras ålder och inte är så in i bängen långt bort, vi har en enorm och rolig lekpark på andra sidan stan, men det tar en halvtimme att köra dit.
Jag såg att det är en Horse Training Clinic i stan på Fairgrounden på lördag, jag tror jag skall ta mina små troll och fara dit också, så mamma får litet roligt för en gångs skull. Skall bli kul att se hur länge ungarna klarar att sköta sig "skratt"
Jag fick en liten "gläjebox" i posten igår :) Jag kände mig självisk och beställde saltlakrits från sverige och det dök upp igår, två påsar djungelvrål, en påse salta nappar, 5 rullar lakrisal och 5 käck, oh, och en påse salt och blandat. Det lär väl räcka en vecka :-p Plus att jag beställde en kartong med brunsås, det här landet kan INTE göra brunsås så som vi gör det hemma, det är helt klart... Tack och lov så kan jag få tag på Bearnaise på Kroger, men det är den enda såsen som jag är van vid från hemmavid som finns här. Jag vet inte alls varför det är sån skillnad på vår brunsås och deras brown gravy, jag tror det är att dom inte använder mjölk i gravy. Det var med andra ord "festmiddag" för mig igår, med köttbullar brunsås och mos, men som jag saknade lingonsylten, jag MÅSTE försöka ta mig till IKEA snart. Kan inte IKEA liksom börja sälja mat online precis som dom säljer möbler "suck"....
Det är äntligen försommar, allt börjar bli riktigt grönt och vackert. Jag önskar det inte vore så himla regnigt dock, tjejerna gillar INTE att vara ute i regn och dom blir så in i bängen rastlösa av att inte kunna leka utomhus.
Mitt mål för resten av den här veckan är att leta upp en lekpark som är lämplig för deras ålder och inte är så in i bängen långt bort, vi har en enorm och rolig lekpark på andra sidan stan, men det tar en halvtimme att köra dit.
Jag såg att det är en Horse Training Clinic i stan på Fairgrounden på lördag, jag tror jag skall ta mina små troll och fara dit också, så mamma får litet roligt för en gångs skull. Skall bli kul att se hur länge ungarna klarar att sköta sig "skratt"
Jag fick en liten "gläjebox" i posten igår :) Jag kände mig självisk och beställde saltlakrits från sverige och det dök upp igår, två påsar djungelvrål, en påse salta nappar, 5 rullar lakrisal och 5 käck, oh, och en påse salt och blandat. Det lär väl räcka en vecka :-p Plus att jag beställde en kartong med brunsås, det här landet kan INTE göra brunsås så som vi gör det hemma, det är helt klart... Tack och lov så kan jag få tag på Bearnaise på Kroger, men det är den enda såsen som jag är van vid från hemmavid som finns här. Jag vet inte alls varför det är sån skillnad på vår brunsås och deras brown gravy, jag tror det är att dom inte använder mjölk i gravy. Det var med andra ord "festmiddag" för mig igår, med köttbullar brunsås och mos, men som jag saknade lingonsylten, jag MÅSTE försöka ta mig till IKEA snart. Kan inte IKEA liksom börja sälja mat online precis som dom säljer möbler "suck"....
Tillbaka!
Ja det var ett tag sedan jag bloggade, ett jättelångt tag sedan...
Mycket har hänt, mycket har inte hänt men jag känner suget att blogga igen.
Sist var det juh inte så himla roligt här hemma och plötsligen var gubben som förbytt - till det bättre.
Jodå, det höll i sig, ett bra tag faktiskt. Han tog till och med "ledigt" över jul och nyår. Det var underbart!
Men självklart har solen sina fläckar, alltid. December och Januari är rena förödelsen för vårt företag, totalt stillestånd, varje år. Så i början på året var jag glad att han varit hemma så mycket, men mindre glad att ekonomin var en ren katastrof... Stress och press på oss alla, och vi var tillbaka i eländet med att bråka, gnälla och ha otäcka känslor av att domedagen är nära. I alla fall hade jag det, domedagen för äktenskapet...
Men vad händer? Joho, nog var han hemma över jul och nyår alltid, och det med besked... I slutet av februari fick vi bekräftat att dom där härliga, nära och heta nätterna burit frukt... Nummer 3!! I September!! Nämen faen? Hur gick det till? Jag var helt ärligt inte alls glad i början, ingen ork, ingen lust och känslan av att vara mer eller mindre singel. Allt ledde till ännu en riktig härdsmälta när jag var en halv centimeter från att packa ihop och flytta "hem". Vilket jag också talade om för honom. I STORA bokstäver.
Jag tänker inte påstå att det var lätt, men vi på nåt sätt lyckades traggla oss igenom problemen, och bestämma att det här går juh inte, vi kan inte hålla på så här. So far so good, vi har bägge två kämpat att förändra de dåliga egenskaper vi bägge har, och att acceptera det vi inte kan förändra. Företaget är tillbaka på fötter och våren är här!
P.S...
På nåt mystiskt sätt överlevde Charlotte vintern i sitt lilla hörn...
A perfect day
Maken kom hem riktigt sent igår, jag kunde inte sova så jag hade precis gått ner till nedervåningen för att stoppa i mig nåt gott och mötte honom i dörren. Jag var riktigt less och grinig för att jag var ensam jämt och ställde honom mot väggen. På ett snällt sätt. Typ. Eller tja. Kontentan av det hela var att jag bad honom på mina bara knän att när han är hemma i stan, snälla snälla, kom hem från jobbet innan flickorna går till sängs, både jag och tjejerna behöver honom och vill spendera tid med honom. Han vart riktigt arg och sur som vanligt, men jag stod på mig. Jag gick tills sängs och tänkte inte mer på det, jag har bett honom förut att vara hemma mer men det har aldrig gått fram.
Imorse när ongarna vaknade vid åtta var jag så slut och trött efter bara tre timmars sömn att jag körde armbågen i sidan på honom och mumlade "din tur, jag tänker sova". Jag kommer knappt ihåg att jag gjorde det, men jag vaknade av att jag hörde lillfian tjuta (vilket hon gör rätt ofta, av ren ilska när hon inte får som hon vill), tänkte att ja ja det är väl bäst jag går upp, han har väl somnat på soffan. Trodde klockan var typ halv nio. Kom ner, möttes av ett "godmorgon sömntuta", kaffedoft, glada mätta ungar och klockan visade 10.30. Öhhhh? Wow!
Min cyniska sida var fortfarande på sin vakt dock, när jag haft ett utbrott som kvällen innan gör han ofta sånt, går upp och låter mig sova en stund, för att liksom släta över. Dagen gick, och jag förväntade mig inte mycket mer. Jag hade sagt att jag önskade att han åtminstonde skulle komma hem vid sju på kvällen, tjejerna kan vara uppe till nio och skulle då få iaf ett par timmar med honom. Klockan blev sex, och klockan blev sju, inte ett pip från maken.
Tjugo över sju ringer telefonen. "Hej älsklingen, jag upptäckte just att klockan är över sju och jag är sen, men vi låser här nu så jag är hemma alldeles snart"
Schack matt. Han var hemma innan åtta. Jag har ännu inte riktigt hämtat mig från chocken...
Men jag är glad, riktigt glad. Vi har ätit gott tillsammans, sitter i vardagsrummet och smuttar på en latte. Maken tittar på en film på tvn och jag har lappen i knät och skriver detta!
Hade det inte varit fel vecka i månaden hade vi kanske rent av gjort nåt annat "flin"
Den cyniska sidan har inte gått riktigt till sängs ännu, den sitter och mumlar i mitt öra att det nog bara är en engångs företeelse, imorgon är allt tillbaka som vanligt med ensamhet och längtan, för oss alla här i huset, men just nu njuter jag av stunden.
Kram!
Imorse när ongarna vaknade vid åtta var jag så slut och trött efter bara tre timmars sömn att jag körde armbågen i sidan på honom och mumlade "din tur, jag tänker sova". Jag kommer knappt ihåg att jag gjorde det, men jag vaknade av att jag hörde lillfian tjuta (vilket hon gör rätt ofta, av ren ilska när hon inte får som hon vill), tänkte att ja ja det är väl bäst jag går upp, han har väl somnat på soffan. Trodde klockan var typ halv nio. Kom ner, möttes av ett "godmorgon sömntuta", kaffedoft, glada mätta ungar och klockan visade 10.30. Öhhhh? Wow!
Min cyniska sida var fortfarande på sin vakt dock, när jag haft ett utbrott som kvällen innan gör han ofta sånt, går upp och låter mig sova en stund, för att liksom släta över. Dagen gick, och jag förväntade mig inte mycket mer. Jag hade sagt att jag önskade att han åtminstonde skulle komma hem vid sju på kvällen, tjejerna kan vara uppe till nio och skulle då få iaf ett par timmar med honom. Klockan blev sex, och klockan blev sju, inte ett pip från maken.
Tjugo över sju ringer telefonen. "Hej älsklingen, jag upptäckte just att klockan är över sju och jag är sen, men vi låser här nu så jag är hemma alldeles snart"
Schack matt. Han var hemma innan åtta. Jag har ännu inte riktigt hämtat mig från chocken...
Men jag är glad, riktigt glad. Vi har ätit gott tillsammans, sitter i vardagsrummet och smuttar på en latte. Maken tittar på en film på tvn och jag har lappen i knät och skriver detta!
Hade det inte varit fel vecka i månaden hade vi kanske rent av gjort nåt annat "flin"
Den cyniska sidan har inte gått riktigt till sängs ännu, den sitter och mumlar i mitt öra att det nog bara är en engångs företeelse, imorgon är allt tillbaka som vanligt med ensamhet och längtan, för oss alla här i huset, men just nu njuter jag av stunden.
Kram!
Shopping terapi
Det är en klyscha, men nog sjutton fungerar det! Förr i tiden (läs före barn) var det kläder åt mig eller saker åt hästen som fanns på tröst-shopping-listan, nu är det mest saker för barnen, den här gången blev det åt oss alla dock.
Jag har haft en vända på eBay igen, jeans åt mig, jeans åt tonåringen, blusar åt mig, ett par skinnbyxor åt mig.
En vända på stan genererade ett gäng jeans åt Lillfian, ett gäng leggings åt dom bägge, några söta onesies åt bägge och ett välbehövligt och för en gångs skull planerat i TID inköp av vinter kängor åt småtöserna. Gubben blev utan, men det är hans tur nästa gång, jag insåg när han kom hem nu att han bara har två par jeans som är hela och inte totalt förstörda av olja och diesel, för att inte tala om t-shirts.
Jag är en sån där människa som tv-stylisterna avskyr, jag ÄLSKAR att handla och känna mig riktigt nöjd över att jag spenderat så litet pengar som möjligt. När det gäller mina kläder tröttnar jag så fort på plagg att det känns vansinnigt onödigt att köpa dyra kläder, och med barnen så växer dom juh ur dom så himla fort. En del kan juh återsäljas men de flesta kläder slits såpass att det inte är säljbart. Det som inte kan säljas ger jag till Goodwill här i stan, både vuxnas och barns kläder. Det finns en annan fin organisation här som ser efter unga mammor utan medel, dit brukar jag också lämna barnkläder, dom säljer dom inte vidare som Goodwill gör utan dom ger kläderna till de mammor som behöver dem.
På vägen hem från skoaffären hade jag tänkt stanna till i parken, det var som lagomt varmt, litet blåsigt och riktigt mysigt höstväder, ett kvarter från var jag skulle svänga hör jag ett grymtande i baksätet, Lillfia var i farten att göra nummer 2. Jag stannade vid stoppljuset, böjde mig ner för att kolla att jag hade blöjor med mig. Tji. Tomt.
"Suck", bara att fortsätta rakt fram och fara hem. Nåja, det kommer fler dagar. Nu när det inte är så äckligt varmt är det lättare att vara utomhus utan att dom får värmeslag så fort dom rör på sig.
Nåväl, nu är det dags för en tupplur, för oss alla tre...
Kram på er alla där ute i hösten!
Psst, hur handlar ni? På impuls? Planerat? Dyrt? Billigt? Vars?
Jag har haft en vända på eBay igen, jeans åt mig, jeans åt tonåringen, blusar åt mig, ett par skinnbyxor åt mig.
En vända på stan genererade ett gäng jeans åt Lillfian, ett gäng leggings åt dom bägge, några söta onesies åt bägge och ett välbehövligt och för en gångs skull planerat i TID inköp av vinter kängor åt småtöserna. Gubben blev utan, men det är hans tur nästa gång, jag insåg när han kom hem nu att han bara har två par jeans som är hela och inte totalt förstörda av olja och diesel, för att inte tala om t-shirts.
Jag är en sån där människa som tv-stylisterna avskyr, jag ÄLSKAR att handla och känna mig riktigt nöjd över att jag spenderat så litet pengar som möjligt. När det gäller mina kläder tröttnar jag så fort på plagg att det känns vansinnigt onödigt att köpa dyra kläder, och med barnen så växer dom juh ur dom så himla fort. En del kan juh återsäljas men de flesta kläder slits såpass att det inte är säljbart. Det som inte kan säljas ger jag till Goodwill här i stan, både vuxnas och barns kläder. Det finns en annan fin organisation här som ser efter unga mammor utan medel, dit brukar jag också lämna barnkläder, dom säljer dom inte vidare som Goodwill gör utan dom ger kläderna till de mammor som behöver dem.
På vägen hem från skoaffären hade jag tänkt stanna till i parken, det var som lagomt varmt, litet blåsigt och riktigt mysigt höstväder, ett kvarter från var jag skulle svänga hör jag ett grymtande i baksätet, Lillfia var i farten att göra nummer 2. Jag stannade vid stoppljuset, böjde mig ner för att kolla att jag hade blöjor med mig. Tji. Tomt.
"Suck", bara att fortsätta rakt fram och fara hem. Nåja, det kommer fler dagar. Nu när det inte är så äckligt varmt är det lättare att vara utomhus utan att dom får värmeslag så fort dom rör på sig.
Nåväl, nu är det dags för en tupplur, för oss alla tre...
Kram på er alla där ute i hösten!
Psst, hur handlar ni? På impuls? Planerat? Dyrt? Billigt? Vars?
Måndags Blues
Precis som jag trodde, så blev helgen bara pannkaka... Jag ids inte gå in på detaljer, men som jag sa, jag har knappt sett röken av maken.
Igår gick bilskrället sönder IGEN, det är verkligen dags att se till att den hamna på skroten.
Maken informerade mig att han förmodligen skulle jobba hela natten, så jag packade in ungarna i bilen och vi bestämde att mötas vid kina krogen för att åtminstonde äta tillsammans, och sen skulle jag till affären.
Vi kom ut från restaurangen och det är en gigantisk vattenpöl under bilen... proppen i botten på kylaren hade gått av och allt kylarvatten rann sakta ut...
Två timmar senare, två extremt gnälliga ungar senare, och ingen tur till affären senare kom jag hem, förvisso med en lagad bil men fy vilken kväll. Blä...
Jag har märkt att min blogg har varit mest gnäll och skäll på sistonde, jag har inte riktigt tänkt på det själv, men uppenbarligen har jag en seriös "down period", inget känns riktigt kul.
Tacka gud för småflickorna, dom får mig åtminstonde att skratta och le varje dag, även om dom är små monster emellanåt :)
Storfia har kommit i riktig trotsålder, "terrible two's" som dom kallar det här. Tantrums galore...
Det är inte lätt när man inte kan uttrycka sina känslor, och inte förstår varför man inte alltid kan få precis som man vill. Härom veckan hade vi vår första "slänga mig på golvet och skrika" mitt inne på banken, det stör inte mig och generar mig inte, men folk log och tittade förstående på oss när jag försökte släpa ut två femton kilos klumpar under var arm.
Vi har börjat med "Time out" för storfia, gör hon något riktigt "ajaj" få hon sitta på en stol i hörnet i vardagsrummet, oj oj oj... grannaran tror nog jag halvt slår ihjäl henne, hon blir så ARG att hon skriker sig rent hes i ilska. Men hon får snällt sitta där tills hon lugnar ner sig, sen får hon säga "Sorry" och får kramas så mycket hon vill.
Det tar otroligt mycket på mina krafter att låta henne rasa och inte tycka synd om henne, men jag känner att jag måste "stämma i bäcken" nu, jag vill inte att hon, eller nån av dom, skall växa upp och inte lära sig att vissa saker INTE är ok att göra.
De har juh två föräldrar med en enorm envishet och egen vilja, så jag förutspår att det inte kommer att bli lätt, bägge tjejerna visar redan att dom inte fallit långt från trädet :)
Ni som har barn, hur har ni hanterat den här åldern, och när dom upptäckt att dom har en egen vilja?
Igår gick bilskrället sönder IGEN, det är verkligen dags att se till att den hamna på skroten.
Maken informerade mig att han förmodligen skulle jobba hela natten, så jag packade in ungarna i bilen och vi bestämde att mötas vid kina krogen för att åtminstonde äta tillsammans, och sen skulle jag till affären.
Vi kom ut från restaurangen och det är en gigantisk vattenpöl under bilen... proppen i botten på kylaren hade gått av och allt kylarvatten rann sakta ut...
Två timmar senare, två extremt gnälliga ungar senare, och ingen tur till affären senare kom jag hem, förvisso med en lagad bil men fy vilken kväll. Blä...
Jag har märkt att min blogg har varit mest gnäll och skäll på sistonde, jag har inte riktigt tänkt på det själv, men uppenbarligen har jag en seriös "down period", inget känns riktigt kul.
Tacka gud för småflickorna, dom får mig åtminstonde att skratta och le varje dag, även om dom är små monster emellanåt :)
Storfia har kommit i riktig trotsålder, "terrible two's" som dom kallar det här. Tantrums galore...
Det är inte lätt när man inte kan uttrycka sina känslor, och inte förstår varför man inte alltid kan få precis som man vill. Härom veckan hade vi vår första "slänga mig på golvet och skrika" mitt inne på banken, det stör inte mig och generar mig inte, men folk log och tittade förstående på oss när jag försökte släpa ut två femton kilos klumpar under var arm.
Vi har börjat med "Time out" för storfia, gör hon något riktigt "ajaj" få hon sitta på en stol i hörnet i vardagsrummet, oj oj oj... grannaran tror nog jag halvt slår ihjäl henne, hon blir så ARG att hon skriker sig rent hes i ilska. Men hon får snällt sitta där tills hon lugnar ner sig, sen får hon säga "Sorry" och får kramas så mycket hon vill.
Det tar otroligt mycket på mina krafter att låta henne rasa och inte tycka synd om henne, men jag känner att jag måste "stämma i bäcken" nu, jag vill inte att hon, eller nån av dom, skall växa upp och inte lära sig att vissa saker INTE är ok att göra.
De har juh två föräldrar med en enorm envishet och egen vilja, så jag förutspår att det inte kommer att bli lätt, bägge tjejerna visar redan att dom inte fallit långt från trädet :)
Ni som har barn, hur har ni hanterat den här åldern, och när dom upptäckt att dom har en egen vilja?
Lördag hela veckan
Iaf den här lördagen önskar jag skulle vara hela veckan... 10.15 på morgonen och än så länge är dagen den underbaraste på länge.
Gubben min kom hem igårkväll, för en gångs skull inte mitt i natten utan faktiskt runt 10 tiden. Jag retar honom alltid och säger att han helt enkelt inte vill se mig i dagsljus, för av någon underlig anledning när han varit ute en längre tid är det alltid mitt i natten/tidig morgon när han kommer hem.
Småfiorna sov gott när han kom, och när dom vaknade i morse och såg honom i sängen blev det ett himla liv :)
Just nu ligger han på soffan i vardagsrummet, med två toddlers kravlande över honom. Han ville försöka ta en tupplur på soffan, lycka till sade jag bara :) Jag har försökt det tricket också... funkar inte så bra.
Det är alltid lika underbart att se hur dom lyser upp när han kommer hem, jag önskar så att han kunde vara hemma mera. Jag hoppas att juh äldre dom blir, desto mer har han råd att stanna hemma. Än så länge har dom gudskelov inte någon riktig uppfattning om tid, om han är borta en dag eller en vecka verkar inte spela så stor roll för dom än så länge.
Trista delen är att han måste jobba under tiden han är hemma lik förbaskat, utrustningen måste lagas och ses över, en del måste köpas nytt. Han har gett ett halvt löfte om att inte bli sen på kvällarna, och han har lovat att ta oss ut och äta, låter som en dröm! Tyvärr kan jag inte ropa hej riktigt än, cynisk som jag är, har jag en känsla av att det kommer bli precis som vanligt... Han är hemma sent och har inte tid, och det enda jag ser av honom är när han sover och när han vaknar.
"suck" kanske det inte är en sån underbar lördag trots allt...
Gubben min kom hem igårkväll, för en gångs skull inte mitt i natten utan faktiskt runt 10 tiden. Jag retar honom alltid och säger att han helt enkelt inte vill se mig i dagsljus, för av någon underlig anledning när han varit ute en längre tid är det alltid mitt i natten/tidig morgon när han kommer hem.
Småfiorna sov gott när han kom, och när dom vaknade i morse och såg honom i sängen blev det ett himla liv :)
Just nu ligger han på soffan i vardagsrummet, med två toddlers kravlande över honom. Han ville försöka ta en tupplur på soffan, lycka till sade jag bara :) Jag har försökt det tricket också... funkar inte så bra.
Det är alltid lika underbart att se hur dom lyser upp när han kommer hem, jag önskar så att han kunde vara hemma mera. Jag hoppas att juh äldre dom blir, desto mer har han råd att stanna hemma. Än så länge har dom gudskelov inte någon riktig uppfattning om tid, om han är borta en dag eller en vecka verkar inte spela så stor roll för dom än så länge.
Trista delen är att han måste jobba under tiden han är hemma lik förbaskat, utrustningen måste lagas och ses över, en del måste köpas nytt. Han har gett ett halvt löfte om att inte bli sen på kvällarna, och han har lovat att ta oss ut och äta, låter som en dröm! Tyvärr kan jag inte ropa hej riktigt än, cynisk som jag är, har jag en känsla av att det kommer bli precis som vanligt... Han är hemma sent och har inte tid, och det enda jag ser av honom är när han sover och när han vaknar.
"suck" kanske det inte är en sån underbar lördag trots allt...
Sömnlös i Virginia
Här sitter jag igen, sömnlös, trött som en gnu men kan INTE sova...
Jag måste verkligen komma på nåt som får mig att somna på kvällarna, tog ingen tupplur idag på dagen och trodde att jag skulle somna eftersom jag hade en lång dag igår, men nooooooo.
Vi hade en riktigt mysig höstdag här, jag och töserna tog en lång promenad, eller ja, jag gick, dom åkte i sin tvilling vagn :) Storfia är så söt när hon gungar fram och tillbaka och ropar "FAST! FAST!", och vill att jag skall springa med vagnen, hon är en riktig fartdåre.
Det börjar dra ihop sig till att börja leta efter ett nytt hus. Jag ser inte fram emot det men vi visste att det skulle komma förr eller senare. Damen som vi hyr det här huset av gick bort för ett tag sedan, och egendomen skall
säljas. Vi har diskuterat ifall vi skulle köpa ett hus eller fortsätta hyra, just nu lutar det åt att fortsätta hyra, eftersom jag vill att vi flyttar hem till Sverige så småningom, känns som lättare att kunna bryta upp från en hyresrätt jämfört med att sälja ett hus.
Det finns massor med lägenheter att hyra, men vi vill ha ett hus, det är så skönt att kunna släppa ut tjejerna att leka på gården och inte oroa sig för trafik och elände...
Jag måste verkligen komma på nåt som får mig att somna på kvällarna, tog ingen tupplur idag på dagen och trodde att jag skulle somna eftersom jag hade en lång dag igår, men nooooooo.
Vi hade en riktigt mysig höstdag här, jag och töserna tog en lång promenad, eller ja, jag gick, dom åkte i sin tvilling vagn :) Storfia är så söt när hon gungar fram och tillbaka och ropar "FAST! FAST!", och vill att jag skall springa med vagnen, hon är en riktig fartdåre.
Det börjar dra ihop sig till att börja leta efter ett nytt hus. Jag ser inte fram emot det men vi visste att det skulle komma förr eller senare. Damen som vi hyr det här huset av gick bort för ett tag sedan, och egendomen skall
säljas. Vi har diskuterat ifall vi skulle köpa ett hus eller fortsätta hyra, just nu lutar det åt att fortsätta hyra, eftersom jag vill att vi flyttar hem till Sverige så småningom, känns som lättare att kunna bryta upp från en hyresrätt jämfört med att sälja ett hus.
Det finns massor med lägenheter att hyra, men vi vill ha ett hus, det är så skönt att kunna släppa ut tjejerna att leka på gården och inte oroa sig för trafik och elände...
Nämen skäms på mig!
Jag har uppenbarligen ramlat i en svacka när det gäller att skriva i bloggen... Det är juh inte länge sedan jag började blogga, så jag har inte riktigt fått in det som "rutin" ännu :)
Äntligen har vädret svalnat litet, åtminstonde för ett tag. Prognosen säger att det skall vara svalt i några dagar och sen tillbaka till varmare, dock inte lika hett som det varit.
Löven faller stadigt ute på gården och gräset börjar tappa sin färg. Nu ÄR hösten här.
Med hjärtat i djupaste Norrland, måste jag säga att det känns mer "hemma" när vädret är så här och inte så tropiskt. Det är nåt speciellt med att börja dagen i raggsockor och fleecetröjor :)
Lådan med kläder kom häromdagen, oj vilken fest! Ett av dom där riktiga lyckokasten, underbara kläder, de flesta var aldrig använda eller knappt använda, kanske låter snålt att köpa barnkläder på Ebay, men dom växer så in i bängen fort, och allt jag har köpt nytt har dom inte ens hunnit använda länge nog att det skall synas att dom är använda! Dom flesta kläder kan Lillfia inte ens ärva av storasyrran, dom har så olika kroppsbyggnad.
Dom är 2 och ett halvt, och 1 och ett halvt, Lillfia väger faktiskt en aning MER än storasyrran.
Bägge använder nu storlek 24 månader eller 2T, Lillfia är juh dock kortare så jag måste lägga upp hennes byxor litet, mindre storlekar räcker inte runt midjan på henne... Under sommaren har det inte spelat någon roll då dom mest haft shorts, skorts eller kjol.
Ingen playgroup den här veckan heller, kanske det inte var ett så seriöst gäng? Eller så är hon helt enkelt bara riktigt sjuk... Trist...
Äntligen har vädret svalnat litet, åtminstonde för ett tag. Prognosen säger att det skall vara svalt i några dagar och sen tillbaka till varmare, dock inte lika hett som det varit.
Löven faller stadigt ute på gården och gräset börjar tappa sin färg. Nu ÄR hösten här.
Med hjärtat i djupaste Norrland, måste jag säga att det känns mer "hemma" när vädret är så här och inte så tropiskt. Det är nåt speciellt med att börja dagen i raggsockor och fleecetröjor :)
Lådan med kläder kom häromdagen, oj vilken fest! Ett av dom där riktiga lyckokasten, underbara kläder, de flesta var aldrig använda eller knappt använda, kanske låter snålt att köpa barnkläder på Ebay, men dom växer så in i bängen fort, och allt jag har köpt nytt har dom inte ens hunnit använda länge nog att det skall synas att dom är använda! Dom flesta kläder kan Lillfia inte ens ärva av storasyrran, dom har så olika kroppsbyggnad.
Dom är 2 och ett halvt, och 1 och ett halvt, Lillfia väger faktiskt en aning MER än storasyrran.
Bägge använder nu storlek 24 månader eller 2T, Lillfia är juh dock kortare så jag måste lägga upp hennes byxor litet, mindre storlekar räcker inte runt midjan på henne... Under sommaren har det inte spelat någon roll då dom mest haft shorts, skorts eller kjol.
Ingen playgroup den här veckan heller, kanske det inte var ett så seriöst gäng? Eller så är hon helt enkelt bara riktigt sjuk... Trist...
Upp och ner... ner och Upp
Tja så kan man beskriva helgen som gått, och även tjejernas humör. Jag har ingen aning vad som tagit åt ongarna, kanske dom som jag är urless på värme och fuktighet. Vi har alla tre gått omkring som små svettbollar senaste dagarna. Det är väl mitt fel för att jag köpte vinter pyjamaser åt dom förståss...
Jag hoppas lådan med kläder kommer imorgon med posten, jag ser verkligen fram emot det, är litet som min privata lilla julafton att få hem en stooor låda med massor av kläder i.
Jag måste ta mig i kragen och lista alla kläder dom har vuxit ur också, jag har tre stora tvättkorgar fulla med kläder dom inte kan ha längre. En del kommer gå till Goodwill, men den största delen av dom har dom knappt använt.
Uttråkade som vi var for vi till Wally-World (Walmart) idag på kvällen, jag hade glömt diskmedel och toapapper sist vi var på Martins, och gubben min ville att jag skulle köpa en present åt storfia som vi sett reklam för.
Så det blev en :
Tjejerna tyckte den var litet läskig först, dom har aldrig haft en leksak förut som både låtit och rört på sig, men dom mjuknade snart och vi låg alla tre på golvet och skrattade hysteriskt... Smittsam liten kille det där.
Elmo är en av storfians favoriter, Elmo, Dora, Ruby och Max. Det är hennes "bästisar". Lillfia gillar Backyardigans.
Vi avslutade kvällen med en vegetarisk pizza, med massor av vitlök. Mums!
Maken är i Florida, på väg till Texas, så det lär bli ett lååååångt tag innan han kommer hem igen, förmodligen mellan en och två veckor. Just nu gör det inte så mycket, vi har en sån där period när vi bara gnabbas och tjafsar om dumma saker. Jag säger nåt som han tolkar helt fel, han blir sur och arg och jag blir sur och arg bara för att HAN blir sur och arg. Så himla dumt...
Nåväl, ny vecka, nya tag. Hoppas playgroupen blir av den här veckan. Jag har lovat mig själv att försöka att inte vara så stressad och irriterad. Det skulle juh hjälpa om jag kunde sova! Jag är juh så himla trött jämt, orken tryter och det är svårt att motivera sig att ens krypa ur pyjamasen på morgonen.
Jag vill fara på IKEA också, jag har lingonsylt abstinens...
Jag hoppas lådan med kläder kommer imorgon med posten, jag ser verkligen fram emot det, är litet som min privata lilla julafton att få hem en stooor låda med massor av kläder i.
Jag måste ta mig i kragen och lista alla kläder dom har vuxit ur också, jag har tre stora tvättkorgar fulla med kläder dom inte kan ha längre. En del kommer gå till Goodwill, men den största delen av dom har dom knappt använt.
Uttråkade som vi var for vi till Wally-World (Walmart) idag på kvällen, jag hade glömt diskmedel och toapapper sist vi var på Martins, och gubben min ville att jag skulle köpa en present åt storfia som vi sett reklam för.
Så det blev en :
Tjejerna tyckte den var litet läskig först, dom har aldrig haft en leksak förut som både låtit och rört på sig, men dom mjuknade snart och vi låg alla tre på golvet och skrattade hysteriskt... Smittsam liten kille det där.
Elmo är en av storfians favoriter, Elmo, Dora, Ruby och Max. Det är hennes "bästisar". Lillfia gillar Backyardigans.
Vi avslutade kvällen med en vegetarisk pizza, med massor av vitlök. Mums!
Maken är i Florida, på väg till Texas, så det lär bli ett lååååångt tag innan han kommer hem igen, förmodligen mellan en och två veckor. Just nu gör det inte så mycket, vi har en sån där period när vi bara gnabbas och tjafsar om dumma saker. Jag säger nåt som han tolkar helt fel, han blir sur och arg och jag blir sur och arg bara för att HAN blir sur och arg. Så himla dumt...
Nåväl, ny vecka, nya tag. Hoppas playgroupen blir av den här veckan. Jag har lovat mig själv att försöka att inte vara så stressad och irriterad. Det skulle juh hjälpa om jag kunde sova! Jag är juh så himla trött jämt, orken tryter och det är svårt att motivera sig att ens krypa ur pyjamasen på morgonen.
Jag vill fara på IKEA också, jag har lingonsylt abstinens...
Mer ideer sökes!
Efter att ha läst på en hel massa underbara bloggar från andra svenskar här i Amerikatt har jag fnulat i några dagar på det här inlägget, en sak som vi alla uppenbarligen verkligen saknar är maten vi är vana vid från hemma. En bit kött är juh en bit kött, var du än är, men en massa saker bara finns inte, eller är så himla svårt att hitta ersättningar för. På Jacals blogg till exempel pratas det om ost och bregott, två riktiga "staples" för oss svenskar.
Så, jag tänkte att jag skulle bidra med en lista på saker som jag hittat som funkat som ersättning för mig.
Sen vädjar jag till er alla att bidra med era ideer, upptäckter och knep, så snälla! Sprid det här inlägget till alla amerikasvenskar ni känner! Jag kommer uppdatera listan med era bidrag och göra en egen Kategori för den :)
Bregott
I can't believe its not butter - hittils det bästa alternativet
Filmjölk
Kefir - inte riktigt det samma, men helt klart "close enough" :)
Ost
Edamer och Gouda har jag hittat i välsorterade affärer med delikatess disk, Gouda var min favvo hemma också,
Annars funkar Muenster jättebra, smakar litet som Port Salut
Leverpastej
Det finns i de flesta affärer nåt som kallas "liver sausage" som är samma "koncept" men jag tycker inte smaken är så god, de är mer bittra i smaken, men med massor av smörgås gurka funkar det som life saver
Prickig korv
Lebanon Bologna, finns i sweet och regular, litet kraftigare i smaken men mycket likt vår prickig-korv
Mjöl
Jag blev vansinnig på allt detta "all purpose - self rising", det är blandat med all möjliga sädesslag och jag vill INTE ha self rising... Men det finns två bra, vanliga rena vetemjöl, utan jäsmedel, King Arthur och Hodgeson Mill. Dom ÄR litet dyrare, men det får jag ta, jag vill ha VETE mjöl, inte nåt bland mjöl...
Färsk jäst
Tro det eller ej men de flesta affärer har det faktiskt, men man måste fråga efter det! Ingen aning varför, men de som har det sätter inte ut det i hyllorna.
Kaffe....
Det enda som kommer NÄRA att smaka som riktigt kaffe enligt mig, är Folgers Colombian, eller det dyra men riktigt goda Dunkin Donuts påsarna man kan köpa på alla DD ställen
Det är nog allt jag kan komma på just nu, men det dyker nog upp mer eftersom :)
Lämna dina bidrag och skicka vidare!
Kram på er alla
Usch vad fasansfullt! Spindlar...
Vårt hus och vår gård är helt invaderad av äckliga spindlar!
När jag flyttade hit tog det lååång tid att vänja mig vid den otroliga variationen av kryp som inte finns i sverige.
Insekter i allmänhet är helt ok med mig, så länge det inte är spindlar.........
Jag har kommit så långt att de vanligaste husspindlar och mindre arachnider inte stör mig. Jag har faktiskt en "tam" spindel på verandan (Berättar mer om henne senare i inlägget) men de här stora, svarta, bruna, håriga och massiva spindlarna klarar jag INTE!!
Det är mest Wolf Spiders, ibland någon Fishing Spider, men nu är det uppenbarligen parnings säsong för Wolf Spiders, dom är ÖVERALLT!!! Bara ikväll har jag knäppt iväg och dödat 10 stycken på vår lilla 4 kvm veranda, i snitt är kroppen 3-4 cm, ändå har vi nät över hela verandan. Eftersom jag vet att många har minst lika illa fobier för spindlar som jag tänker jag inte lägga in en bild, men en länk om dom kan jag lägga här : Wolf Spiders från Wikipedia OBS BILDER
Jag vet att dom kommer in i huset också, jag kan inte slappna av ... usch... jag vill HEEEM!!
Jag förstår att det låter motsägelsefullt med en "tam" spindel om man har spindelfobi, men den här tjejen är min bästa vän... Hon har sitt nät ute på verandan, i ena hörnet mellan husväggen och veranda strukturen. Jag sitter ofta och iakttar henne när jag är där ute. Hon är en vanlig "American House spider" och är ungefär en cm lång i kroppen, men inte den där "vanliga" spindel formen, hon har en pytte framkropp och en stooor rund rumpa.
Hennes färg är melerad gulaktig, brun och grå, med ungefär 1,5 cm långa tunna ben. BILD från google
Hon har bott där i två månader nu, och hon verkligen fascinerar mig. Anledningen till att hon är min bästa vän är helt enkelt att hon är det absolut mäktigaste, aggressiva och skickliga jägare jag har nånsin sett. Ungefär varannan dag fångar hon ett byte, och hennes favorit föda är STORA spindlar!! Hon fångar spindlar som är 5 gånger hennes egen storlek! Jag har sett henne göra det flera gånger, en stor fuling fastnar i nätet, hon hasar ner dit, bedövar honom och börjar "linda upp" honom i sina trådar tills det är bara ett litet matpaket kvar av honom.
Hon är helt och komplett ofarlig för människor, men akta er! Ni stora fula spindlar!
Varje gång jag sopar verandan ren från andra insekter och spindelnät, är jag MYCKET noga med att inte störa hennes hem. Jag tror hon gillar mig lika mycket som jag henne "skratt"
Hon har faktiskt en ganska kul "granne" också, en "Jumping spider" som bor i en spricka i träväggen, han sitter där hela dagarna och allt jag ser av honom är ögonen och frambenen, ibland tar han en tur runt verandan, fångar sig en fluga och släpar hem den. Dom spinner inga nät, utan hoppar (hur långt som helst!) efter sitt byte och sätter tänderna i det. Han är inte heller läskig, också runt en centimeter stor och verkar vara en fridfull kille.. eller tjej..
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina "vänner" insekterna jag har här på gården :) Men jag tror inte det är så intressant för allmänheten "skratt" I am a freak in my own right :)
När jag flyttade hit tog det lååång tid att vänja mig vid den otroliga variationen av kryp som inte finns i sverige.
Insekter i allmänhet är helt ok med mig, så länge det inte är spindlar.........
Jag har kommit så långt att de vanligaste husspindlar och mindre arachnider inte stör mig. Jag har faktiskt en "tam" spindel på verandan (Berättar mer om henne senare i inlägget) men de här stora, svarta, bruna, håriga och massiva spindlarna klarar jag INTE!!
Det är mest Wolf Spiders, ibland någon Fishing Spider, men nu är det uppenbarligen parnings säsong för Wolf Spiders, dom är ÖVERALLT!!! Bara ikväll har jag knäppt iväg och dödat 10 stycken på vår lilla 4 kvm veranda, i snitt är kroppen 3-4 cm, ändå har vi nät över hela verandan. Eftersom jag vet att många har minst lika illa fobier för spindlar som jag tänker jag inte lägga in en bild, men en länk om dom kan jag lägga här : Wolf Spiders från Wikipedia OBS BILDER
Jag vet att dom kommer in i huset också, jag kan inte slappna av ... usch... jag vill HEEEM!!
Jag förstår att det låter motsägelsefullt med en "tam" spindel om man har spindelfobi, men den här tjejen är min bästa vän... Hon har sitt nät ute på verandan, i ena hörnet mellan husväggen och veranda strukturen. Jag sitter ofta och iakttar henne när jag är där ute. Hon är en vanlig "American House spider" och är ungefär en cm lång i kroppen, men inte den där "vanliga" spindel formen, hon har en pytte framkropp och en stooor rund rumpa.
Hennes färg är melerad gulaktig, brun och grå, med ungefär 1,5 cm långa tunna ben. BILD från google
Hon har bott där i två månader nu, och hon verkligen fascinerar mig. Anledningen till att hon är min bästa vän är helt enkelt att hon är det absolut mäktigaste, aggressiva och skickliga jägare jag har nånsin sett. Ungefär varannan dag fångar hon ett byte, och hennes favorit föda är STORA spindlar!! Hon fångar spindlar som är 5 gånger hennes egen storlek! Jag har sett henne göra det flera gånger, en stor fuling fastnar i nätet, hon hasar ner dit, bedövar honom och börjar "linda upp" honom i sina trådar tills det är bara ett litet matpaket kvar av honom.
Hon är helt och komplett ofarlig för människor, men akta er! Ni stora fula spindlar!
Varje gång jag sopar verandan ren från andra insekter och spindelnät, är jag MYCKET noga med att inte störa hennes hem. Jag tror hon gillar mig lika mycket som jag henne "skratt"
Hon har faktiskt en ganska kul "granne" också, en "Jumping spider" som bor i en spricka i träväggen, han sitter där hela dagarna och allt jag ser av honom är ögonen och frambenen, ibland tar han en tur runt verandan, fångar sig en fluga och släpar hem den. Dom spinner inga nät, utan hoppar (hur långt som helst!) efter sitt byte och sätter tänderna i det. Han är inte heller läskig, också runt en centimeter stor och verkar vara en fridfull kille.. eller tjej..
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina "vänner" insekterna jag har här på gården :) Men jag tror inte det är så intressant för allmänheten "skratt" I am a freak in my own right :)
Sömnsmälla
Sömnsmälla, det är vad jag kallar känslan när man vaknar efter alldeles för litet sömn, känns litet som baksmälla med huvudvärk, illamående och groggy, men det är juh inte pga alkohol...
Somnade till slut vid halv fyra tiden, vaknade upp av att en liten tjej var hungrig och törstig, så jag fixade hennes flaska och ploppade i den, tyckte att nåt var väldigt, väldigt "out of sorts" i sovrummet, vände mig om och...
MEN!! Där låg maken och snarkade bredvid mig!! Jag hade inte förväntat mig att han skulle komma förräns ikväll, men uppenbarligen var det nerförs backe hem ;)
Jag tänker INTE väcka honom dock, jag vet att han behöver sin sömn, på tre dygn har han inte sovit mer än sammanlagt 12 timmar, sittandes upp i ett bilsäte.... stackarn.
Jag har känt mig eländigt deppig sista veckan, och en sak som hjälper, är att shoppa... (är jag kvinna eller vad?)
Av någon anledning är det bästa jag vet... Ebay.. det är som en dubbel kick, shopping och gaming i ett liksom.
Så premiere för bilder i min blogg, på vad jag har slösat mina pengar på senaste dagarna :)
Först några bilder av en stor "lot" med kläder för tjejerna
Sen några pajamaser för tjejerna
Ett Dora set för storfia
Sen tre blusar för mamma
Ett par jeans för maken, fula som stryk men de skall vara special designade för män som kör lastbil
Grand total... runt 120 dollar inklusive frakt kostnader...
Finns säkert bättre saker att lägga pengarna på, men det här var min månatliga shopping spree :)
Dessutom säljer jag på Ebay också, så jag behövde inte ta mer än 20 dollar ur "egen" ficka, resten
täcktes av vad jag sålt på sistonde :)
Somnade till slut vid halv fyra tiden, vaknade upp av att en liten tjej var hungrig och törstig, så jag fixade hennes flaska och ploppade i den, tyckte att nåt var väldigt, väldigt "out of sorts" i sovrummet, vände mig om och...
MEN!! Där låg maken och snarkade bredvid mig!! Jag hade inte förväntat mig att han skulle komma förräns ikväll, men uppenbarligen var det nerförs backe hem ;)
Jag tänker INTE väcka honom dock, jag vet att han behöver sin sömn, på tre dygn har han inte sovit mer än sammanlagt 12 timmar, sittandes upp i ett bilsäte.... stackarn.
Jag har känt mig eländigt deppig sista veckan, och en sak som hjälper, är att shoppa... (är jag kvinna eller vad?)
Av någon anledning är det bästa jag vet... Ebay.. det är som en dubbel kick, shopping och gaming i ett liksom.
Så premiere för bilder i min blogg, på vad jag har slösat mina pengar på senaste dagarna :)
Först några bilder av en stor "lot" med kläder för tjejerna
Sen några pajamaser för tjejerna
Ett Dora set för storfia
Sen tre blusar för mamma
Ett par jeans för maken, fula som stryk men de skall vara special designade för män som kör lastbil
Grand total... runt 120 dollar inklusive frakt kostnader...
Finns säkert bättre saker att lägga pengarna på, men det här var min månatliga shopping spree :)
Dessutom säljer jag på Ebay också, så jag behövde inte ta mer än 20 dollar ur "egen" ficka, resten
täcktes av vad jag sålt på sistonde :)
Mitt i natten är det
Och jag kan inte sova... som vanligt.
Sista året har jag lidit av hemsk insomnia, jag har försökt förklara bort det med alla möjliga ursäkter
-barnen håller mig uppe hela natten
-ingen ide att sova när jag måste upp varannan timme
-enda tiden jag har för mig själv är när dom sover
-jag har ammat och matat så länge min dygnsrytm är knas
Men faktum är, att nu sover dom bägge, storfia hela natten, och lillfia vaknar bara en gång som regel, så nu har jag all chans i världen att gå till sängs och få en god natts sömn, varje kväll.
Så jag har roat mig med att föra "nattbok" för att eliminera alla mina dåliga ursäkter.
-dom håller mig INTE uppe hela natten nu
-jag behöver INTE vakna varannan timme
-dygnsrytmen är inte knas, morgon är morgon och kväll är kväll
-att det är den enda tid jag har för mig själv är sant, men nog borde ett par tre timmar räcka va?
Trots att mina "ursäkter" är eliminerade, och jag har försökt att INTE ta tupplur när dom tar sin på dagen, kan jag bara inte sova på kvällarna. Ungefär en gång i månaden är jag så slut att jag somnar när dom somnar. Det hände igår kväll. Men jag var inte alls utvilad när jag vaknade, jag var lika sömning som vanligt när det var dags för tupplurs dags, och här sitter jag, 3 på natten, fortfarande vaken. Jag försökte lägga mig vid midnatt, men efter att ha rullat och snurrat i sängen i 2 och en halv timma gick jag upp igen. Det blir bara värre av att ligga där och stirra...
Det är över två och ett halvt år sedan jag sist sovit en hel natt i sträck, utan att bli väckt, en hel natt och vakna upp när jag själv har sovit färdigt utan avbrott. Och det är HELT sant. Det har inte hänt sedan innan storfia föddes.
Jag har glömt hur det känns.
Jag är konstant slutkörd, trött, smågrinig, sömnig.
Det är det lustiga, NÄR som helst under dagen, kan jag somna på en sekund, men inte på kvällen. GÅR bara inte.
Jag har provat melatonin men det hade noll effekt på mig. Jag vill inte använda kemiska alternativ, jag behöver juh faktiskt kunna vakna om barnen behöver mig, jag är juh nästan alltid ensam med dom.
När maken är hemma behöver han sömnen mer än mig pga hans jobb.
Svärmor var här ett tag, och kommer hit igen om några dagar, men hon är stendöv, hon hör inte barnen även om dom skriker så grannarna vaknar...
Tonåringen gjorde sitt bästa att låta mig sova på lördagarna, men hon kom alltid också alltid och väckte mig och frågade vad dom skulle äta och så vidare, så ingen ostörd sömn där heller.
Suck vilket gnälligt inlägg det blev, det var inte meningen, men det var skönt att skriva av sig litet.
Om du orkat läsa ända hit är du en ren självplågare och KRAM på dig för det :)
Kanske kan jag sova nu... ska försöka iaf.
Nigh-Nigh-Nigh som småttingarna säger
Sista året har jag lidit av hemsk insomnia, jag har försökt förklara bort det med alla möjliga ursäkter
-barnen håller mig uppe hela natten
-ingen ide att sova när jag måste upp varannan timme
-enda tiden jag har för mig själv är när dom sover
-jag har ammat och matat så länge min dygnsrytm är knas
Men faktum är, att nu sover dom bägge, storfia hela natten, och lillfia vaknar bara en gång som regel, så nu har jag all chans i världen att gå till sängs och få en god natts sömn, varje kväll.
Så jag har roat mig med att föra "nattbok" för att eliminera alla mina dåliga ursäkter.
-dom håller mig INTE uppe hela natten nu
-jag behöver INTE vakna varannan timme
-dygnsrytmen är inte knas, morgon är morgon och kväll är kväll
-att det är den enda tid jag har för mig själv är sant, men nog borde ett par tre timmar räcka va?
Trots att mina "ursäkter" är eliminerade, och jag har försökt att INTE ta tupplur när dom tar sin på dagen, kan jag bara inte sova på kvällarna. Ungefär en gång i månaden är jag så slut att jag somnar när dom somnar. Det hände igår kväll. Men jag var inte alls utvilad när jag vaknade, jag var lika sömning som vanligt när det var dags för tupplurs dags, och här sitter jag, 3 på natten, fortfarande vaken. Jag försökte lägga mig vid midnatt, men efter att ha rullat och snurrat i sängen i 2 och en halv timma gick jag upp igen. Det blir bara värre av att ligga där och stirra...
Det är över två och ett halvt år sedan jag sist sovit en hel natt i sträck, utan att bli väckt, en hel natt och vakna upp när jag själv har sovit färdigt utan avbrott. Och det är HELT sant. Det har inte hänt sedan innan storfia föddes.
Jag har glömt hur det känns.
Jag är konstant slutkörd, trött, smågrinig, sömnig.
Det är det lustiga, NÄR som helst under dagen, kan jag somna på en sekund, men inte på kvällen. GÅR bara inte.
Jag har provat melatonin men det hade noll effekt på mig. Jag vill inte använda kemiska alternativ, jag behöver juh faktiskt kunna vakna om barnen behöver mig, jag är juh nästan alltid ensam med dom.
När maken är hemma behöver han sömnen mer än mig pga hans jobb.
Svärmor var här ett tag, och kommer hit igen om några dagar, men hon är stendöv, hon hör inte barnen även om dom skriker så grannarna vaknar...
Tonåringen gjorde sitt bästa att låta mig sova på lördagarna, men hon kom alltid också alltid och väckte mig och frågade vad dom skulle äta och så vidare, så ingen ostörd sömn där heller.
Suck vilket gnälligt inlägg det blev, det var inte meningen, men det var skönt att skriva av sig litet.
Om du orkat läsa ända hit är du en ren självplågare och KRAM på dig för det :)
Kanske kan jag sova nu... ska försöka iaf.
Nigh-Nigh-Nigh som småttingarna säger
Kontroversiellt
Manuel, bor i Mexico, med sin mamma. Han älskar musik, han älskar att dansa.
Manuel har dock inte dansat på över 5 år. Han har inte kunnat gå på över 5 år.
Manuel väger nästan 600kg, 1200lbs.
Jag sitter här och ser en man med en underbar personlighet, ett hjärta stort som värmland,
en man som är fånge i sin egen kropp. Han har en underbar flickvän, Claudia, som stöder
honom i hans kamp för ett normalt liv. På mindre än ett år, har han tappat nästan 200kg,
med hjälp av enbart diet och motion. Motion kan verka omöjligt för en man i hans storlek,
men denna underbara man kom upp med en perfekt lösning. Han kan inte gå, men han
sitter upp i sin säng, med musik strömmande ut ur högtalarna och dansar allt han kan.
Om jag kunde få en enda önskan just nu, vore det att Manuel lyckas i sin kamp, och hans
dröm om att leva som en vanlig familj med Claudia och hennes 11 åriga son går i uppfyllelse.
Jag har inte hittat nån information på webben om hur hans kamp gått sen programmet gjordes,
om du vet hur han har det, snälla, låt mig veta...
Det blir förresten ingen playgroup i morgon, jag fick email idag att det var inställt pga sjukdom, typiskt.
Manuel har dock inte dansat på över 5 år. Han har inte kunnat gå på över 5 år.
Manuel väger nästan 600kg, 1200lbs.
Jag sitter här och ser en man med en underbar personlighet, ett hjärta stort som värmland,
en man som är fånge i sin egen kropp. Han har en underbar flickvän, Claudia, som stöder
honom i hans kamp för ett normalt liv. På mindre än ett år, har han tappat nästan 200kg,
med hjälp av enbart diet och motion. Motion kan verka omöjligt för en man i hans storlek,
men denna underbara man kom upp med en perfekt lösning. Han kan inte gå, men han
sitter upp i sin säng, med musik strömmande ut ur högtalarna och dansar allt han kan.
Om jag kunde få en enda önskan just nu, vore det att Manuel lyckas i sin kamp, och hans
dröm om att leva som en vanlig familj med Claudia och hennes 11 åriga son går i uppfyllelse.
Jag har inte hittat nån information på webben om hur hans kamp gått sen programmet gjordes,
om du vet hur han har det, snälla, låt mig veta...
Det blir förresten ingen playgroup i morgon, jag fick email idag att det var inställt pga sjukdom, typiskt.
Bakom fasaden
Jag är tillbaka online, gudskelov, nå, jag har varit online men endast med dial up, vår bredbands antenn var överväxt med poison ivy och annat grönt och blev förstörd, så kan det gå när man inte tänker sig för att kontrollera utrustningen med jämna mellanrum... Det tog evigheter att få en ny antenn och jag har inte idats blogga med slött internet.
Sitter här och tittar på Discovery Channel, ett program som heter Jon and Kate plus 8, dom har 8 småbarn... Ett par tvilling flickor som är 6 år, och SEXLINGAR, tre pojkar och tre flickor som är 2 år gamla.
Plötsligen känns mitt liv inte så hektiskt längre. Jag skulle helt ärligt ALDRIG klara av deras liv. Dom få utbrott hon får på sina barn är ingenting jämfört med vad jag kan känna under en vanlig dag. Vilket tålamod! och vilken fantastisk organisationsförmåga hon måste ha.
Hemskt imponerad är jag också över vilken pli hon har på barnen, även dom små. Jag har aldrig försökt med "time out" på våra, kanske skulle det funka. Jag har som hittils tyckt att även två och halvt åringen varit för ung för att förstå syftet, men den här kvinnan lyckas med det på sina två åringar, kanske jag skulle försöka?
Jag tror jag helt enkelt är för snäll och blödig helt enkelt.
Deras liv är otvivelaktigt väldigt stressfullt och annorlunda, jag kan inte heller låta bli att tänka, hur är deras liv egentligen? Bakom fasaden? Vad känner och gör dom när inte kamerorna är där? Är dom lika sårbara och uppgivna som jag?
Jag har anmält mig och flickorna till en playgroup, en grupp för barn i åldern 1- 2 1/2 med sång, dans och lek. En del av mig ser fram emot det, en annan del av mig är riktigt nervös och rädd. Tänk om mina barn är så totalt oregerliga och omöjliga att vi inte kan vara med utan att störa gruppen? Dom är juh inte så vana vid andra barn ännu, vad händer om dom blir helt oregerliga? Hur kommer dom andra mammorna att se på mig? En "eremit" till hemma fru som inte har nån social erfarenhet i det här landet. Första mötet är på tisdag klockan 10, bara att komma oss upp, och iväg i tid kommer bli en tuff uppgift.
Maken har varit hemma "hela" två gånger sista två veckorna, men inte en hel dag någon av gångerna. Idag tog han "ledigt" och var hemma på förmiddagen, for iväg 4 timmar mitt på dagen, kom hem och åt, och for igen vid 9, förmodligen ser jag honom inte igen förräns torsdag eller fredag. KANSKE.
God middag hade vi i alla fall, jag köpte en stor bit lax häromdagen, så vi åt helstekt lax sida, som jag gnuggat i citron peppar och brynte till fin färg, sen hällde jag över klippt salladslök och vaxbönor och lät den bli färdig under lock, serverade med potatis mos, hollandais sås och majskolv :) Mums !
Sitter här och tittar på Discovery Channel, ett program som heter Jon and Kate plus 8, dom har 8 småbarn... Ett par tvilling flickor som är 6 år, och SEXLINGAR, tre pojkar och tre flickor som är 2 år gamla.
Plötsligen känns mitt liv inte så hektiskt längre. Jag skulle helt ärligt ALDRIG klara av deras liv. Dom få utbrott hon får på sina barn är ingenting jämfört med vad jag kan känna under en vanlig dag. Vilket tålamod! och vilken fantastisk organisationsförmåga hon måste ha.
Hemskt imponerad är jag också över vilken pli hon har på barnen, även dom små. Jag har aldrig försökt med "time out" på våra, kanske skulle det funka. Jag har som hittils tyckt att även två och halvt åringen varit för ung för att förstå syftet, men den här kvinnan lyckas med det på sina två åringar, kanske jag skulle försöka?
Jag tror jag helt enkelt är för snäll och blödig helt enkelt.
Deras liv är otvivelaktigt väldigt stressfullt och annorlunda, jag kan inte heller låta bli att tänka, hur är deras liv egentligen? Bakom fasaden? Vad känner och gör dom när inte kamerorna är där? Är dom lika sårbara och uppgivna som jag?
Jag har anmält mig och flickorna till en playgroup, en grupp för barn i åldern 1- 2 1/2 med sång, dans och lek. En del av mig ser fram emot det, en annan del av mig är riktigt nervös och rädd. Tänk om mina barn är så totalt oregerliga och omöjliga att vi inte kan vara med utan att störa gruppen? Dom är juh inte så vana vid andra barn ännu, vad händer om dom blir helt oregerliga? Hur kommer dom andra mammorna att se på mig? En "eremit" till hemma fru som inte har nån social erfarenhet i det här landet. Första mötet är på tisdag klockan 10, bara att komma oss upp, och iväg i tid kommer bli en tuff uppgift.
Maken har varit hemma "hela" två gånger sista två veckorna, men inte en hel dag någon av gångerna. Idag tog han "ledigt" och var hemma på förmiddagen, for iväg 4 timmar mitt på dagen, kom hem och åt, och for igen vid 9, förmodligen ser jag honom inte igen förräns torsdag eller fredag. KANSKE.
God middag hade vi i alla fall, jag köpte en stor bit lax häromdagen, så vi åt helstekt lax sida, som jag gnuggat i citron peppar och brynte till fin färg, sen hällde jag över klippt salladslök och vaxbönor och lät den bli färdig under lock, serverade med potatis mos, hollandais sås och majskolv :) Mums !
