amerikaliv.blogg.se

Vi var ju på barnkalas i går var en klasskompis till dottern som fyllde år. I Sverige när vi har varit på barnkalas så har det väl varit 50/50 att vi som föräldrar/ förälder stannar kvar under tiden. Här var de flesta föräldrar kvar så jag och mamma stannade också. Var på en äventyrs minigolfbana så var uppdukat för tårta och burgare i skuggan. Pratat en del med kanske 5-6 föräldrar i klassen tidigare men inga av dem var med i går då det endast var några barn från klassen, några barn från andra 3de grade och sen lite privata vänner till familjen. 

 

Verkligen jätte gulligt att dottern blev bjuden, men herregud vad fel jag kände mig!!! När vi kom så var det ingen som kom fram och hälsade. Jag gick fram och presenterade mig efter en liten stund till den jag antog var mamman, men lyckades inte få igång något samtal. ( antar hon var stressad ) eller helt enkelt bara totalt ointresserad vet inte. Sen försökte jag även hälsa lite på några andra mammor som jag antar hade barn i klassen. Men fick knappt mer än ett hej tillbaka. Normalt sett är man ju van vid att amerikanare är väldigt social och lättpratade. Men i går gick jag verkligen bet, så måste erkänna att ett stygn av sverigelängtan satt in,där man kan allt och vet hur saker och ting och  hur alla "koder" fungerar. 

 

Det fanns massor av mat och tårta och de andra vuxna på festen försåg sig friskt själva men var ingen som sa att man kunde ta, och som svensk så går man ju inte fram och tar mat utan att få en "inbjudan" så struntade i det även om det säkert var tänkt att man kunde ta mat då andra föräldrar gjorde det. Hur som helst så kände jag mig bara så fel i går var  första gången jag gjort det i sociala sammanhang i USA Hittills. 

 

Så har jag någon läsare som bor i USA och har varit på barnkalas snälla berätta era erfarenheter!!