Att säga ja istället för nej

Senaste dagarn har jag verkligen utmanat mig själv. I Sverige är det så lätt att gå i invanda banor där man inte utmanar sig själv att prata med nya människor. Man är ganska trygg med det umgänget som man redan har i vuxen ålder och tar därför inte så mycket kontakt med nya människor.
 
När vi flyttade hit till Austin så "kände" jag 3 personer sedan tidigare. Min svenska tjejkompis hennes sambo och sen en svensk kille till  som är mäklare som hjälpte oss att leta bostad när vi först kom hit i September Det var allt.
 
När vi sedan bott här i några dagar blev vi bjudna på midsommarfest med lite andra svenskar här i Austin( och några amerikaner förstås) det var jätte trevligt och där lärda vi känna flera svenskar här i Austin och jag har sedan dess varit ute med " tjejgänget" här i Austin. Alla tjejerna är verkligen jätte gulliga men tyvärr har ingen av dem barn än så har inte hittat några kompisar till dottern än då det varit sommarlov hela tiden som vi har varit här och här i huset har vi endast träffat på mindre barn vid poolen. ( 1-2 åringar) 
 
Men sen i lördags så gick vi ner till poolen på eftermiddagen och då träffade dottern på en kille som också var åtta år och som bor här i huset i bland när han är hos sin pappa. De fann verkligen varandra och hade så himla roligt så efter 2,5 timmes lekande i poolen ville de fortsätta att leka inne i tv-rummet som vi har här i huset. Så jag satte mig med min iPad utanför och kollade på Netflix och väntade. Då kommer killens pappa fram och frågar och jag inte ville komma ut och vara med på en grillfest då han hade ett gäng kompisar över. Min första instinkt var faktiskt att säga nej ha ha. Vi hade endast typ hälsat på varandra som hastigast tidigare under dagen och då kändes det lite stelt så jag försökte nog faktisk säga nej först då jag tänkte " nej herregud jag kan inte gå ut där och hänga med en massa amerikaner som jag aldrig har träffat innan" men han sa att det är klart att du ska följa med ut vi har massor av mat du kan inte sitta här själv. Så plötsligt befann jag mig på ett helamerikanskt grillparty. Hade verkligen super trevligt!! En av de trevligaste kvällarna sen vi kom till USA faktiskt. Killens pappa visade sig vara jätte trevlig och var jätte roligt för visade sig att han är född i Sverige och bodde där tills han var tre år( så han kan inte prata svenska) han har dessutom sin pappa i Sverige och två halvsyskon där.Han hade dessutom en väldigt gullig festmö. Så i söndags så ville barnen leka igen så först var de uppe hos oss och sen var vi nere hos dem. Barnen lekte medan jag och pappan satt och pratade. Så nu har vi några nya fina vänner här i huset Hoppas jag.
 
I söndags fick jag även telefonnummret till en annan kille som var med på grillfesten som hade två barn ( som inte var med på festen)som är något yngre än min dotter. Han hade hälsat att jag gärna fick höra av mig och att han kunde visa oss några roliga ställen för barn och att vi gärna kunde ses och och hitta på något kul med barnen. Än en gång kom " svenskan" upp inom mig lite snabbt som sa" herregud inte kan du åka i väg och hitta på något med en "okänd" man ha ha. Men skärpte till mig och drog i väg ett sms i går kväll och efter lite smsande fram och tillbaka så bestämde vi oss för att vi skulle åka till ett roligt klätterställe med barnen i dag så de hämtade upp oss efter lunch i dag och så åkte vi i väg. Hade verkligen jätte kul och ungarna älskade att klättra och vi hade så trevligt. Klickar jätte bra med pappan där också så känns som vi har fått ett gäng med nya vänner!! Var nog ömsesidigt för fick ett sms efteråt där de stod att de var glada över att ha funnit så trevliga och fina nya vänner :-)
Dessutom på hemvägen så sa han att jag känner en tjej som jag tror du skulle gilla och hon har en dotter som är 10 år vi svänger förbi henne så får ni hälsa. Sagt och gjort, nu var de tyvärr inte hemma men nästa gång så. 
 
Ha ha så nu har jag mig ett gäng med Pappakompisar hade jag nog aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig att jag skulle skaffa på egen hand. För maken min, ja han är fortfarande i Sverige.  
 
Så jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Att jag har skaffat amerikanska vänner helt på egen hand. 
 
Bilder från i lördags, ska berätta hatthistorien i nästa inlägg. 
 
#1 - - Therese:

Låter toppen!! Så glad för din skull att du träffat några trevliga amerikaner med barn i din dotters ålder!
Ha en härlig lördag!
Kramar